Gradvall, Bill Gates och zebrafiskarna

Orkar ni med en längre, men häftig historia?

Jan Gradvall och jag träffades första gången för snart 20 år sedan på en terrass vid en strand strax utanför Sydney. Jag var då affärsjournalist, han ikonisk musikskribent. Senare hamnade han som krönikör på Dagens Industri och gjorde populärkultur till Big Business.
Häromdagen fick jag ett mail från Jan. Han hade läst min blogg och ville berätta historien om forskaren Henrik Zetterberg och techmiljardären Bill Gates.
Henrik Zetterberg (måste vara jobbigt att ha det namnet och inte vara hockeyproffs) är en av världens mest lovande unga forskare inom fältet Alzheimer. Han leder idag ett team spjutsspetsforskare på 80 personer på Sahlgrenska Akademien i Göteborg.  Målet är att hitta biomarkörer för att tidigt sätta diagnosen Alzheimer.
Idag är de gängse metoderna – utöver mer renodlade minnesutredningar – scanning av hjärnan för att hitta sk plack eller att gå in i ryggmärgen för att söka efter proteinet Tau. Bägge metoderna indikerar Alzheimer.
Forskare tror att Alzheimer börjar utvecklas redan 15-20 år innan den ger sig till känna i form av t ex glömska. Det är diagnoser i dessa tidiga skeden som forskarvärlden just nu inriktar sig på.
Det Henrik Zetterbergs team nu har gjort är att hitta två biomarkörer vid helt vanliga blodprov. Om denna forskning blir framgångsrik, så kommer den att revolutionera diagnostiken av Alzheimer.
Zetterbergs team forskar på zebrafiskar. De är som gjorda för att utvärdera biomarkörer. Zebrafiskens ägg är helt genomskinliga. Zebrafisken utvecklar också hjärna, hjärta och käkar på endast 24 timmar. Lär vara perfekt ur forskningssynpunkt.
Men hur kommer Bill Gates in i den här historien? Bill och Melinda Gates är världens ledande filantroper och de har satsat stora delar av sin förmögenhet på att utrota AIDS och malaria i tredje världen. När Bill Gates egen pappa för några år sedan drabbades av Alzheimer, så bestämde techmiljardären sig för att storsatsa på att knäcka gåtan med världens ledande folksjukdom.
Så att komma i sökarljuset för Bill Gates måste vara varje ung forskares våta dröm.
Jan Gradvall berättar (i en färsk jubileumsbok för Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning) då följande dråpliga historia:
”Efter att Bill Gates och hans team screenade världens ledande forskare inom fältet dök Henrik Zetterbergs namn upp. Svensken kontaktades och föreslogs ett frukostmöte i Berlin i samband med att Gates var i Europa.
Problemet var bara att Henrik Zetterberg då var i en så intensiv fas av arbetet att han tackade nej till alla utomstående förfrågningar. På alla mail som inte berörde hans egna team läste han bara första stycket och svarade sen ”Nej”. Bill Gates namn nämndes i andra stycket.
Men Bill Gates gav inte upp. Henrik Zetterberg fick tre mail – det sista var från Gates personliga assistent – men fortsatte få nej som svar. När ryktet spred sig och Henrik fick sms från en kollega i Lund, ”Jag har hört att du tackat nej till Bill Gates!”, insåg han sitt misstag.
Hur gjorde du för att reparera det, undrar Jan Gradvall?
`Jag ljög lite och sade att min assistent – jag har ingen assistent –att vi hade hittat en lucka i mitt schema och att jag trots allt hade tid att äta frukost i Berlin.`”
Jag tror att det blev en frukost till slut i Berlin, men hur det gick berättas inte i Jan Gradvalls text.
Jag får Henrik Zetterbergs mailadress och skriver nyfiket till honom. Har inget stort hopp om att han ska läsa det, men bara några timmar senare plingar det till i min inkorg.
Han hade hört mig i en intervju på radion, och det underlättade.
”Frukosten med Bill Gates i Berlin var jättekul!”, skriver Henrik Zetterberg. ”Bill Gates förhörde mig i en timme om forskningsläget, var fantastiskt trevlig och kunnig. Vi skickade in två ansökningar om forskningsstöd och har fått ett av dem beviljad (om biomarkörer för tau-patologi) och håller på och förhandlar om det andra anslaget (ett blodtest för amyloid).
Häftigt, tänker jag, det innebär att man antagligen kan diagnostisera Alzheimer via blodprov inom en inte alltför avlägsen framtid. Och att mängder av människor kommer att kunna få en tidig diagnos.
Jag bestämmer mig för att träffa Henrik Zetterberg. Måste ju fatta det här med zebrafiskarna.

 

Previous

Mitt minne och Stasi-agenten

Next

Livet och lavinen